Sveriges Riksdag skriver på sin hemsida [http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=GX0380]:
”Konstitutionsutskottets betänkande
2009/10:KU19
En reformerad grundlag
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens proposition 2009/10:80 En reformerad
grundlag, där det föreslås omfattande ändringar i regeringsformen. I
propositionen tas också upp ändringar i vallagen (2005:837) och kommunallagen
(1991:900). I betänkandet behandlas förutom ändringarna i regeringsformen
följdändringar i tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen
samt i riksdagsordningen. Dessutom behandlas i betänkandet 36
motioner från den allmänna motionstiden 2009 som tar upp sådana frågor
som berörs i propositionen.
De föreslagna ändringarna i regeringsformen innebär bl.a. att en ny
bestämmelse om obligatorisk omröstning om statsministerns stöd i riksdagen
efter ett val införs, att konstitutionsutskottets grundlagsstadgade rätt att
få tillgång till handlingar i sin granskningsverksamhet utvidgas, att uppenbarhetskravet
vid lagprövning tas bort och att domstolarnas självständiga
ställning markeras.
Vidare föreslås ändringar som syftar till att stärka och tydliggöra enskildas
skydd mot intrång i fri- och rättigheterna från det allmännas sida, bl.a.
mot betydande integritetsintrång som innebär övervakning eller kartläggning.
Dessutom föreslås att huvudprincipen om full ersättning vid expropriation
och annat sådant förfogande tydliggörs samt att grundlagsskyddet
mot diskriminering utvidgas till att omfatta missgynnande med hänsyn till
sexuell läggning. Bestämmelser om skydd för forskningens frihet och om
att en rättegång ska vara rättvis och genomföras inom skälig tid föreslås
också.
Bestämmelserna om kommuner och landsting föreslås samlade i ett eget
kapitel och det införs en proportionalitetsprincip som innebär att en inskränkning
i den kommunala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Härutöver föreslås ändringar i
bestämmelserna om normgivningsmakten och finansmakten, om överlåtelse
av beslutanderätt till internationella organ och i regleringen som ska gälla
i krig och krigsfara. Dessutom föreslås att det uttryckligen anges att Sverige
är medlem i Europeiska unionen och deltar i internationellt samarbete
inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet.
Språkliga och redaktionella ändringar föreslås i syfte att göra regleringen
tydligare och könsneutral.
I betänkandet behandlas av samordningsskäl de förslag till lagar om ändring
i regeringsformen som finns proposition 2009/10:81 Grundlagsskydd
för digital bio och andra yttrandefrihetsrättsliga frågor och i riksdagsstyrelsens
framställning 2009/10:RS4 Uppföljning av Riksrevisionen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2011.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens grundlagsförslag som
vilande med ett fåtal ändringar av redaktionell karaktär. Utskottet föreslår
också att regeringens förslag till lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt
avser huvudbestämmelserna, antas som vilande. Därmed tillstyrker utskottet
i allt väsentligt proposition 2009/10:80 i dessa delar och delvis proposition
2009/10:81 och framställning 2009/10:RS4 i delar som avser
ändringar i regeringsformen.
I proposition2009/10:80 finns härutöver förslag om ändringar i riksdagsordningens
tilläggsbestämmelser samt i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn, lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän,
kommunallagen (1991:900), lagen om (1994:261) om
fullmaktsanställning och vallagen (2005:837). De föreslagna ändringarna i
kommunallagen innebär att det införs en möjlighet att besluta om extra val
till fullmäktige mellan ordinarie val, att det blir tillräckligt med stöd av en
tredjedel av fullmäktiges ledamöter för att hålla en kommunal rådgivande
folkomröstning med anledning av s.k. folkinitiativ och att kravet på
andelen initiativtagare höjs från 5 till 10 %. De föreslagna ändringarna i
vallagen innebär bl.a. att spärren för personrösterna i riksdagsvalet sänks
från 8 till 5 %.
Övriga lagändringar är rena följdändringar till ändringarna
i regeringsformen. Samtliga dessa lagändringar har enligt utskottets
mening ett sådant samband med de föreslagna grundlagsändringarna att de
bör antas först i samband med att riksdagen slutligt antar förslagen till
grundlagsändringar. Utskottet föreslår därför att behandlingen av propositionen
i dessa delar skjuts upp till riksmötet 2010/11.
2009/10:KU19
I själva verket så betyder detta att:
Riksdagen kan komma att göra omfattande ändringar av
grundlagen
Medan massmedia är fullt upptagna med att skriva om
melodifestivalen och fotboll-VM är riksdagen på väg att göra
omfattande ändringar i Sveriges grundlag som bland att tillåter militär
att sättas in mot folket. Omröstning skall enligt information från
riksdagen ske den 2 juni.
Det är svårt att tro att särskilt många riksdagsledamöter faktiskt har läst den drygt 400 sidor långa
proposition som de snart röstar om. Detta trots att det är ”omfattande ändringar” i grundlagen det
rör sig om – och det är justitiedepartementet själva som beskriver ändringarna som just omfattande.
I sammanfattningen på webben skriver departementet:
”I propositionen föreslås omfattande ändringar i regeringsformen. Det föreslås även ändringar i
vallagen (2005:837) och kommunallagen (1991:900) samt en rad följdändringar i bl.a.
riksdagsordningen. I regeringsformen föreslås ändringar av bestämmelserna om regeringen,
riksdagens kontrollmakt, normprövning och domstolarnas ställning.”
Men regeringen vill även göra ändringar i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrundlagen,
som det skrivits en del om under 2008 i samband med den så kallade grundlagsutredningen. Nu är
det dock sällsynt många och omfattande förändringar av grundlagarna som skyndas igenom innan
riksdagen går på sommarledighet och riksdagsvalet hålls i höst.
Minskad makt för medborgarna
Flera av förändringarna syftar till att förflytta makt ifrån medborgarna till politikerna. Nivån höjs
för hur många röstberättigade medborgare som måste kräva en kommunal folkomröstning för att
den ska genomföras. Andelen höjs från 5% till 10% av de röstberättigande. Samtidigt blir det
enklare för kommunala politiker att kräva samma sak. Politikerna kan fortfarande vägra att hålla en
folkomröstning såvida 2/3 av kommunfullmäktige motsätter sig det. Resultatet av folkomröstningen
är även i fortsättningen enbart ”rådgivande”.
EU-medlemskapet blir grundlag
Sveriges EU-medlemskap och Lissabonföredraget blir grundlagsskyddat, ett hårt slag mot de som
vill ta Sverige ur unionen. Medlemskapet har dock funnits i grundlagen sedan 1995.
Offentlighetsprincipen ”upphävs”
Omstridda ”Lex Helene Eduards” blir ny grundlag. Riksdagen ändrar tryckfrihetsförordningen så att
myndigheters säkerhetskopior inte längre är allmänna handlingar, i syfte att mörklägga vad
kollegorna i S-regeringen gjorde under tsunamin 2004. Det betyder att myndigheter och politiker
enkelt kan förstöra, eller som i tsunamifallet, låta offentliga handlingar ”försvinna”, utan att de får
återskapas och lämnas ut. Grundlagsändringen har kritiserats för att i praktiken upphäva
offentlighetsprincipen.
Militären får sättas in mot svenskar
En annan förändring är villkoren för när statsmakten får sätta in väpnade styrkor på svenskt
territorium – en förändring som går i strid med vad Försvarsmakten själva vill. Regeringen vill
utöka möjligheterna för att rikta vapen mot det svenska folket – om så krävs – med lagtillägget ”till
rikets försvar”.
I grunden råder en tvist mellan regering och försvarsmakt om vad som menas med
”krig och krigsfara”.
”Om det anses nödvändigt bör tillämpningsområdet avgränsas till krig eller krigsfara som hotar
statens existens eller territoriella integritet eller när det i övrigt vid krig eller krigsfara föreligger
trängande behov”, skriver Försvarsmakten. Den lagändring försvarsmakten motsätter sig medger
tolkningsutrymme och godtycklighet som i extrema fall innebär att politikerna med vapenmakt kan
använda militären – och inte polisen som idag – för att skydda sig själva från medborgarna.
Det har rapporterats om hur svensk militär tränar inför ett tänkt inbördeskrig i Sverige. Samtidigt
övade amerikanska styrkor för krig mot den s.k. Tea Party-rörelsen, en medborgarrättsrörelse i
USA.
Riksdagen: Ladda ned propositionen [ http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=GX0380 ]
Riksdagen: Planerat beslutsdatum är 2 juni 2010.[ http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=3120&doktyp=betankande&bet=2009/10:KU19 ]
Det Svenska politiska sysemet:
1) Fundamentet:
Arbete är grunden för allt värde. Axiomet stöds av såväl kapitalister som de flesta
socialister, framför allt statssocialister. Att mäta, väga, definiera och kvantifiera
värde ligger i statens, kapitalismens och socialismens natur. Skiljelinjerna går
endast mellan vem som bör ha makten att definiera och kontrollera detta värde;
marknaden, parlamentet eller diktatorn. Makten att definiera värdet rationaliseras
för massan efter den förklaringsmodell som för tiden råkar vara populär. De gamla kommuniststaterna handlade i
enlighet med den “historiska nödvändigheten”. Marknaden handlar i enlighet med “lagen om tillgång och
efterfrågan”. Det socialliberala projektet handlar i enlighet med det vaga begreppet “demokrati”, och försöker
därigenom populistiskt balansera mellan historisk nödvändighet och marknadskrafter. Diktatorn handlar i enlighet
med statens/folkets/nationens intresse. Gemensamt för dessa läror är att de konsekvent menar att folket varken
har överblick över sina egna intressen eller förmåga att själva definiera, kvantifiera och värdera desamma. Lärorna
står också på en metafysisk värdegrund, i det att inga begrepp makten använder för att berättiga sitt utövande
av kontroll i sig är kvantifierbart. “Staten”, “historien”, “demokratin”, “folkviljan”, “lagen om tillgång och
efterfrågan” etc. är i sig metafysiska begrepp.
2) Kontrollen:
Statens maktmedel har sitt existensberättigande genom utövandet av kontroll för att tillse att elitens (politiker
såväl som etablissemang) beskärda del av det upparbetade värdet tillfaller dem utan att själva utöva något
nämnvärt arbete. Elitens arbete består i att kontrollera kontrollapparaten (i bästa fall; mer om det senare). Staten
tar upp skatt, kapitalisten tar upp vinst. Kontrollapparaten har även till uppgift att med våld (fysiskt, psykiskt,
ekonomiskt, juridiskt) begränsa förekomsten av våld (fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, juridiskt) i samfundet
(kommunen, företaget, staten etc) då det senare våldet är kontraproduktivt och det förra inte är det. Ergo: våld
är bra om det tjänar eliten och utförs av godkänd kontrollapparat i sådan skala att det inte upprör befolkningen.
Ju större samfund, desto större elit, och därmed desto större kontrollapparat. Arbetarna betalar alltså av sitt
arbete till eliten, som försvarar detta med att kontrollapparaten måste betalas, så att arbetarna störningsfritt kan
lämna sitt värde till eliten. För att framstå i trevlig dager har många samfund också en omvårdnadsapparat.
Omyndiga personer uppfostras där ifrån barnsben av samfundet till att bli värdeproducerande arbetare. Sjuka och
handikappade tas om hand så att de om än inte bidrar till produktion av värde åtminstone inte stör produktionen.
Arbetare som blivit trasiga repareras så gott det går för att sedan åter producera värde för elitens räkning.
3) Propagandan:
Propagandaorganen fyller i dessa samfund en oerhört viktig dubbel funktion. Den exciterande funktionen, för att
använda en neurologisk term, är att trumma in budskapet om det värdefulla med att upprätthålla
samfundsordningen i demokratins/folkviljans/marknadskrafternas/statens (välj själv…) namn. Den inhiberande
funktionen är att åstadkomma ett tillräckligt högt massmedialt brus av underhållning, tarvligheter och
pseudonyheter så att befolkningen i samfundet inte gör en situationsanalys, alltså inte vaknar upp och förnimmer
koffeindoften. Tiden mellan arbetet och sömnen måste därför fyllas av distraktioner; tv/hasardspel/lagligt
drogintag m.m. I exemplet Sverige, som är ett samfund styrt av ledordet “demokrati”, är det därför föga
förvånande att den parlamentariska eliten kontrollerar tv, statliga spelbolag samt det statligt sanktionerade
drogintaget via Systembolaget. De distraktioner som inte kontrolleras av den parlamentariska eliten kontrolleras
av en ekonomisk elit. Detta får folk att tro att ledordet “demokrati” i helig förening med “lagen om tillgång och
efterfrågan” på något vis skulle öka kvoten lycka i deras liv. Exemplen kan mångfaldigas. Distraktionen fungerar
således som ett lugnande medel. Detta medel måste eliten ha kontroll över. Tider av oro – höj dosen. Tider av
lugn – sänk dosen.
4) Arbetsmoralen:
Den del av befolkningen som inte arbetar studerar ofta. Därför är det av största vikt att universiteten och
utbildningsväsendet står under kontroll av samfundet, så att det som lärs ut inte kolliderar med samfundets
värdegrunder. Vidare bör studier syfta till värdeproduktion. Studier enbart syftande till filosofins/
konstens/vetenskapens framåtskridande tolereras i viss mån men premieras icke. Pga. milt överseende tillåts en
viss del av intelligentian vara improduktiv (t.ex.statligt konstnärsstöd). Så är dock icke fallet med övriga
improduktiva element. Den del av befolkningen som tvingats till arbetslöshet måste också sysselsättas, vanligen
genom tvångsåtgärder, vilka rättfärdigas i nationalekonomiska termer, eller hot om tvångsåtgärder (“efter x
dagar utan arbete inträffar konsekvens y”). Detta för att upprätthålla arbetsmoralen i samfundet. Eliten måste
genom kontrollapparat, varnande exempel (t.ex. sanktioner och tvångsåtgärder mot arbetslösa) och propaganda
trumma in arbetsmoralen i befolkningen, så att eliten slipper arbeta. En stor del av detta trummande utföres i
Sverige på fritiden som oavlönat arbete i s.k. folkrörelser. Därigenom har man för en riktigt indoktrinerad klick
människor förenat propagandaorganens exciterande och inhiberande funktioner med arbete. Tjo! Detta kallas på
nyspråk för “förankring”. T.ex. i Sverige har man “förankrat demokratin i de breda folklagren”. Uttytt på vanlig
svenska står det “vi har fått en uppsättning nyttiga idioter som jobbar gratis åt elitens propagandamaskineri”.
5) Yttrandefriheten:
Dessa elitens nyttiga idioters grund för sitt arbete ligger i begreppet ”yttrandefrihet”. Yttrandefriheten som
begrepp syftar till att stärka känslan av att det ligger något reellt i ledstjärnan ”demokrati” (i andra stater och
tider har yttrandefriheten stärkt värdet av ”folkviljan”, ”staten”, ”historien” etc). Om yttrandet inte stärker
känslan av värde i ledstjärnan är det inte fritt att yttra yttrandet. Den som avviker ifrån elitens uppfattning om
vad den vagt blinkande ledstjärnan symboliserar begår således våld på yttrandefriheten, och straffas av både
kontrollapparat och propagandaapparat i yttrandefrihetens namn. Tjo igen! Nu är det i och för sig ovanligt att det
går så långt, eftersom det massmediala bruset i dess inhiberande funktion också dränker analyser som inte
överensstämmer med elitens egna. Det händer dock att eliten lyfter fram någon marginell extremistgrupp och
framhåller den oerhörda faran dessa individer utgör för ledstjärnan (”demokratin”, ”staten”, ”den historiska
nödvändigheten”, ”folkviljan” etc.) och sedan håller en juridisk eller medial rättegång, varefter ett lugn infinner
sig hos befolkningen. Faran över för denna gång. Propagandaapparaten måste dock alltid, oftast via officiell
nyhetsförmedling, med jämna mellanrum ge befolkningen en känsla av ett dovt hot, som om det inte åtgärdas
kommer att ta ifrån dem förmånen att fritt och ostört tjäna elitens intressen (”skurkstater”, ”nynazister”,
”terrorister”, ”den röda faran”, ”den organiserade brottsligheten”, ”sekter”, ”sanningsrörelsen” etc). Så hålls
befolkningen både lugn och otrygg på samma gång. Lugn, då man vet att eliten ser efter ens ”intressen”. Otrygg,
då det finns monster under sängen som man aldrig riktigt ser. Och detta är precis vad man vill uppnå. Tro inget
annat.
6) Lagarna:
Lagarna (det juridiska våldets bevekelsegrund) syftar till att upprätthålla ordningen i så måtto att man reglerar
befolkningens möjligheter att gå emot elitens uppfattning om hur människan bör bete sig för att vara produktiv.
För att exemplifiera är droger ett lämpligt ämne. Följande resonemang kommer i stort ursprungligen ifrån
diskordianen och filosofen R.A. Wilson. Låt oss börja med att slå fast att droger sanktioneras och försäljs av
staten. På ett apotek i Sverige kan du, förutsatt att du innehar ett recept, införskaffa t.ex. Rohypnol, en drog som
används i alltifrån bankrån (till att göra förövaren okänslig och lugn) till våldtäkter (där drogen används till att
göra offret okänsligt och lugnt). I var stad som har ett apotek finns det vanligen en bar och ett Systembolag. Där
säljs, med statens goda minne, olika varianter av C2H3OH, ett starkt beroendeframkallande narkotikum som
statistiskt sett hos vissa individer framkallar våldsamt beteende och sociala problem. Således är etablissemangets
kamp mot (vissa) droger tämligen genomskinlig. Eliten sanktionerar de droger de anser passa befolkningen och
sina vinstintressen, pga. det för eliten nödvändiga behovet av lämpliga distraktioner för sagda befolkning. Wilson
skriver: lagar är som korvar. Man tycker bättre om dem om man inte vet hur de blir till. Rättsskipningen är ett
annat intressant område för den som tycka om differentiering. Helt öppet visar man att etablissemanget går fritt
när det genomförs bedrägerier och skalbolagsaffärer i hundratalsmiljonerklassen. En dam som svindlat till sig
drygt fyratusen kronor döms till fängelse (rättsfall taget ur verkligheten 2002). Det riktigt sorgliga är som vanligt
att befolkningen inte tycks bry sig. Efter mordet på utrikesminister A.L. kan man till och med finna
sympatiyttringar för idén att politiker och företagshöjdare bör ha särbehandling på grund av sina o e r h ö r t
betungande karriärer. Härmed ställer jag mig till förfogande för vilken ministerpost som helst för den blygsamma
ersättningen av tiotusen kronor per månad. Utan fallskärm och pension.
7) Ränta:
Ett synnerligen grundläggande begrepp i ekonomismen (läran som definierades i stycke ett) är ränta. Detta är
förmodligen det mest utstuderade tricket eliten använder för att främja sina syften. Här bryter eliten mot sitt eget
axiom, och gör det med befolkningens samtycke, eftersom individen ofta tror att ränteinstrumentet även tjänar
hans/hennes syften. Om arbete verkligen är grunden för allt värde kan räntesystemet inte vara giltigt. Därför har
kapitalisterna uppfunnit begreppet ”arbetande kapital”. Idén är att om långivare X lånar ut kapital till låntagare Y
(individ/firma/organisation/stat etc.) ska X pga. tidsfaktorn ha ett reellt sett större kapital tillbaka när
transaktionen är avslutad. Detta ökar X’s kapital i sig, vilket möjliggör att X kan låna ut mer kapital till andra
låntagare för att sedan växa ännu mer. Ergo: X vinner värde skapat av arbete utan att utföra något arbete. På
detta följer spekulation, inflation, deflation, konjunkturer, börsväsende, hausse, baisse m.m; begrepp som
används för att rationalisera elitens välmåga och arbetarnas fluktuerande situation. Grundaxiomet emotsägs av
eliten själv, och denna elit vet att den kommer undan med bedrägeriet eftersom befolkningen via
propagandamaskineriet och distraktionerna hålls upptagen med oväsentligheter.
8) Grundförutsättningen:
Hela detta system vilar på en enda essentiell förutsättning: rädsla. För etablissemanget är det av största vikt att
befolkningen är rädd, och vinsterna av detta är legio. Juridiken och ekonomin är de två viktigaste verktygen för
att ingjuta denna grundläggande känsla av otrygghet i folket. Denna otrygghet leder till ett icke oansenligt mått
av förvirring hos de lägre samhällsklasserna, vilket i sin tur gör det i princip omöjligt för dessa att fatta rationella
beslut (till stor del också beroende på att informationsflödet inte är fritt.)
stoppastorebror 